Jag växte upp i en familj med tre barn. Jag, mina småsyrror
och mamma och pappa.
Vi bodde i en relativt liten fyrarumslägenhet.
När jag var tre år föddes min äldsta lillasyster. När jag
var 12 år föddes min andra. Vi bodde i en relativt liten fyrarumslägenhet.
När jag var som allra känsligast under tonåren var alltså min minsta syster ganska liten.
Det var väldigt mycket ljud runt omkring då. I skolan. Och hemma.
Redan då föredrog jag tystnaden. Kunde jag längta efter den.
Den bästa stunden på hela dagen var den när jag var hemma själv efter det att skolan slutade till dess att alla andra kom hem.
Då var det bara jag. Och tystnaden.
Jag har alltid föredragit tystnad istället för musik.
Egentligen gillar jag inte musik så särskilt mycket. I alla
fall inte om jag får välja mellan det och tystnad. För det är ju liksom nästan aldrig tyst omkring oss.
Det är som att vi är ständigt uppkopplade och påkopplade och
redo.
Tack gode gud för att smarta telefoner och trådlösa nätverk inte fanns när jag växte upp. Gud vet vad det e g e n t l i g e n gör med våra barn, hur mycket det stör det som egentligen ska uppta hjärnan.
Tack gode gud för att smarta telefoner och trådlösa nätverk inte fanns när jag växte upp. Gud vet vad det e g e n t l i g e n gör med våra barn, hur mycket det stör det som egentligen ska uppta hjärnan.
Hemma hos mig har vi ingen I-pad som barnen kan låna i tid
och otid (jag menar inte att andra gör så, men ibland känns det så) och det
trådlösa nätverket stängs av varje natt. Inga mobiltelefoner är påkopplade och
uppkopplade hela tiden.
Så – nej, jag har aldrig riktigt haft koll på det senaste
inom musikvärlden. Jag vet knappt ens vad jag gillar för musik. Jag får ibland
den frågan. Men det finns ingen särskild genre eller artist eller så, det är en
låt här och där , som fastnar. Men
sällan någon som stannar kvar. Jag har ganska många Spotify-listor som
jag mest använder när jag håller workshops eller som bakgrundsmusik. Och som
jag t r o r att jag kanske kan gilla. Sådär just för att jag borde…
Men jag förstår absolut att musik helar och hjälper och kan
vara en avkoppling för många. Det är helt okej. Jag säger mest att jag själv
bara vill vara i tystnad.
En del av mina yogisar vill att jag spelar musik i savasana.
Ibland gör jag det. Det finns en poäng i det. Men ofta pratar jag om vikten att
faktiskt få vara helt tyst emellanåt. Och stilla.
Åh! Tystnad är det bästa som finns! Skön läsning, jag tror världen skulle bli lite bättre om fler vågade ha det lite tyst ibland.
SvaraRaderaTänk - det tror jag också, Verkligen!
RaderaHåller med !!! Jag tycker också om tystnaden ! Hatar när radion står på om mornarna. Har nästan aldrig musik på hemma men i bilen däremot, ska det vara på och gärna då lite för högt... Min bakgrund ser ju som bekant annorlunda ut än din. Hemma hos mig var det ju nästan alltid tyst, det var ju bara jag själv som lät. Så för mig är det fortfarande viktigt med tystnad och att få vara själv. Kram H.
SvaraRaderaO no, ingen radio på morgnarna.... Men det där är svårt, vissa i min familj föredrar mer ljud (läs lillan och maken) och vissa (läs jag och storan) föredrar det tysta. Och det är väl så, att det egentligen inte spelar ngn roll hur vi växer upp, vi kan ändå längta efter samma eller olika saker, just för att vi är just olika. Men alldeles fab. Såklart.
RaderaJag gillar musik och lyssnar en del men jag behöver också tystnaden, ofta. Har svårt att förstå de som t ex går ut i skogen med musik i lurarna, de går ju miste om skogens ljud, och tystnaden.
SvaraRaderaja, musik i lurarna i skogen är ju helt vansinnigt, tycker jag (utan att egentligen döma någon) Jag vill dofta och lyssna och supa in skogen med alla sinnen. Håller helt med dig här
RaderaSå fint du skrev och visst är det värt all eftertanke, när man vill ha musik och när man inte vill ha det. Kram!
SvaraRaderaKram tillbaka. Med musik eller ej. Du väljer :)
SvaraRadera