tisdag, oktober 17, 2006

Vägen framåt

Livet förändras ständigt. En skärva här, en spegel där. Det sker plötsligt, oftast utan förvarning. Något nytt, annorlunda, skrämmande eller helt fantastiskt inträffar och man tvingas tänka om, kanske omvärdera och leva på ett helt annat sätt.

Med barn vet man att det blir på ett helt annat sätt. Troligtvis både skrämmande och fantastiskt. Man är förvarnad i nio månader, men det är ändå helt omöjligt att förbereda sig. Allt ligger utanför ens kontroll.
Om några veckor, ja kanske bara dagar, är allt upp- och nervänt. Mitt liv, min tillvaro. Mina tankar, känslor och kanske även värderingar och handlande.

Hur ställer man sig till en sådan sak?
Vad händer med livet efter de där omtumlande värktimmarna när det sedan ligger en blöt och lite blåaktig individ på ens bröst. En individ som för alltid kommer att gå först?

Livet förändras gång på gång, men att leva så nära den förändringen gör allting så sårbart och stort. En smula på golvet är plötsligt något mer än bara en smula när den där sparken djupt inne i magen påminner mig om att jag aldrig mer kommer att vara ensam. Den där sparken som alltid, vad som än händer, kommer att tillhöra mitt första barn. Ögonblicket kommer aldrig någonsin tillbaka. Jag blir aldrig densamma mer.

Jag har legat där i badet, många gånger, och pratat med bebisen. Försökt förstå och skapat mig en bild av vem det är - om det är en pojke eller flicka, hur han eller hon ser ut och vilken personlighet som döljer sig bortom allt fostervatten.
Är det en Erik eller Signe, kanske en Isak eller Alva...

Jag undrar när h*n kommer att bestämma sig för att börja sin resa, och om resan kommer att bli lätt eller svår. Om h*n vill stanna och leva sitt liv här med mig och T.
Kommer vi att klara att ta hand om honom/henne, med all kärlek och trygghet som vi har. Kan vi behålla det vi har och göra kärleken ännu större, eller förändras något?
Hur mycket jobb är det, eller kommer det av sig själv?

Allting kommer att gå bra. Funderingarna och tankarna är inte i vägen. De är vägen.

8 kommentarer:

  1. Vad fint. Och det är klart att allt kommer att gå bra. Riktigt bra.

    SvaraRadera
  2. Och det lustiga är att precis när det har hänt, när han eller hon kommit så är allt så självklart. Det nya livet. Man minns inte ens sina gamla frågeställningar ... Det är bara HÄR och NU. Och det kommer gå så bra för er!

    SvaraRadera
  3. Så sant som det är sagt. Det blir verkligen så fullkomligt naturligt när den där lilla individen ploppat fram.

    SvaraRadera
  4. Tack snälla gumman för de tröstande orden på min blogg! Nu blev jag nyfiken på giraffspråket :-. Kan du inte blogga om det eller maila eller något? Jag satt just nu och läste en fin dikt som bl.a lyder: Att vara människa är skörhet, det enda vi äger är detta andetag men det är livet. Visst är det vackert! Vi är alla sköra men tillsammans kan vi trösta varandra, glädja oss åt livet och fatta mod. Tur att vi har varandra. Du får gärna ringa mig närhelst du vill vännen (dygnet runt) när du vill prata om allt mellan himmel och jord. Jag finns här! Kram

    SvaraRadera
  5. Vet du förresten om man kan placera sin blogg under en speciell kategori? Det skulle vara kul om flera hittade till min gravidblogg :-). Det kanske inte funkar så.

    SvaraRadera
  6. Vet du, det var det finaste jag har läst på mycket länge! PRECIS så är det, så som du beskriver. Trots att jag nu har två barn sedan innan så har jag ingen aning om hur det nu kommer att bli när trean tittar ut. Det är ju det som är så häftigt.

    Spara dom här raderna med tankar och fyll sedan på allt efter att åren med henom går.

    Tack för att jag får läsa om din spännande resa.
    Kram Mams

    SvaraRadera
  7. Jag hamnade på din blogg via Läckbergs blogg. Vill bara önska dig lycka till med det liv som växer inom dig. Jag ser fram emot att få läsa din sida nu för att få höra fortsättningen :)

    SvaraRadera
  8. mams - åh, tack. Vad glad jag blir när mina enkla ord kan betyda så mycket för någon annan! Och du är hemskt välkommen att fortsätta min resa, med mig.

    fröken fräken - en ny läsare, vad kul, välkommen!

    mitt liv-precis som på film - giraffspråket kommer på mejl. Och ett tips om du vill ha fler läsare på din blogg är att regga din blogg på bloggtoppen.se

    SvaraRadera

Tack för just din tanke, den är viktig!