fredag, februari 16, 2007

Beskyddarinstinkt

Den gångna natten blev inte riktigt ett halleluja-moment.
Vi somnade i varsin säng vid halv elva, jag och Signe.
Tre och en halv timme senare vaknar jag av hennes skrik.
Och det är något magiskt med de där nattliga skriken. Jag är liksom inprogrammerad på att ta mig till hennes säng så snabbt som möjligt. Vaket eller sovande tillstånd spelar inte så stor roll.
Så även denna natt.
Halvvägs ut i hallen, fortfarande halvsovande, inser jag att jag inte känner mitt vänstra ben. Det har somnat och helt domnat bort. Inser samtidigt att jag inte heller har någon balans eller styrsel eller kontroll alls. Och medan Signe fortfarande skriker viker sig benet under mig och jag faller handlöst framåt. Missar badrumsdörren av en slump och hamnar snett in i köket, med en duns.
Mannen flyger ur sängen och springer genast fram till mig och undrar hur allt gått. Då spänner jag blicken i honom och väser
- Skit i mig, ta hand om Signe!

Idag har jag ett svullet vänsterknä och känner mig lite lagom mörbultad. Men Signe mår bra.

5 kommentarer:

  1. Aj.
    Jag minns en natt när min arm hade somnat. Eftersom jag behövde vända på mig tog jag tag i armen med min andra arm och skulle lyfta över den runt kroppen. Jag missbedömte fullständigt TYNGDEN av en sovande arm och tappade den rakt i ansiktet och fick näsblod.

    SvaraRadera
  2. Men - din stackare! Hoppas du är bättre nu
    /C

    SvaraRadera
  3. hahaha...fy vad hemskt!!! stackars er...allihop, men mest dig såklart! måste ha gjort skitont!!!! tänker på "mannens" hemska uppvaknande, va rädd han måste ha blivit!
    U hittade mig sovandes över A:s vagga häromnatten...ibland hinner man ju bara inte lägga sig ner...!
    kram!

    SvaraRadera
  4. Hahahaha, förlåt, men jag känner så väl igen mig. Gjorde EXAKT samma sak för några månader sen. Fast jag hann bara försöka ställa mig upp och dråsade ihop på golvet i sovrummet och fattade ingenting :D

    SvaraRadera
  5. Eva - kul med kommentar från dig :)
    O det där med att somna vid vaggan/spjälsängen känner jag också igen. Tröttheten är liksom helt överväldigande ibland

    Hanna - skönt att höra att det händer andra, trodde ett tag att jag var helt galen som hade ett ben som somnade trots att jag faktiskt bara låg rakt upp och ner och sov...

    SvaraRadera

Tack för just din tanke, den är viktig!