Att inte bromsa

Inom psykosyntesterapin pratar vi mycket om att möta klienten där denne är, att inte forcera fram eller bromsa än pågående process. Risken är annars att klienten inte kommer vidare.

Jag tänker likadant när det gäller mina barn. Att verkligen försöka möta Signe och Siri där de är, just nu. Att istället för att slita och dra i Signe, som satt sig ner på rumpan och vägrar att gå till dagis, faktiskt sätta mig ner bredvid henne. Ett litet tag. Att bara finnas där. Det räcker för att hon ganska snart ska hitta något roligare, en fågel litet längre bort, som gör att hon reser sig, glömmer bort att hon inte ville till dagis och glatt skuttar iväg.

Det är så enkelt att vi stressar på, för egen vinnings skull, men min upplevelse är att det alltid tar längre tid och blir jobbigare, för alla.