torsdag, april 02, 2009

Att inte bromsa

Inom psykosyntesterapin pratar vi mycket om att möta klienten där denne är, att inte forcera fram eller bromsa än pågående process. Risken är annars att klienten inte kommer vidare.

Jag tänker likadant när det gäller mina barn. Att verkligen försöka möta Signe och Siri där de är, just nu. Att istället för att slita och dra i Signe, som satt sig ner på rumpan och vägrar att gå till dagis, faktiskt sätta mig ner bredvid henne. Ett litet tag. Att bara finnas där. Det räcker för att hon ganska snart ska hitta något roligare, en fågel litet längre bort, som gör att hon reser sig, glömmer bort att hon inte ville till dagis och glatt skuttar iväg.

Det är så enkelt att vi stressar på, för egen vinnings skull, men min upplevelse är att det alltid tar längre tid och blir jobbigare, för alla.

17 kommentarer:

  1. Tänkvärda ord!

    Jag stressar mina barn alldeles för mycket. Särskilt när de ska till skola och dagis. Men de är ju tre stycken och tiden räcker inte alltid till.

    Ska försöka tänka om.

    SvaraRadera
  2. jag önskar jag vore bättre på att tänka så! hetsig...

    SvaraRadera
  3. Fungerar på samma sätt här och det är verkligen ett vinnande sätt att kommunicera på och hantera de jobbiga situationerna som uppstår. Barnet måste ju få just detta bemötande. För mig och I blir det mycket sitta på knä och ge extra tid. Det lönar sig alltid! Ser alltför många föräldrar som inte gör så och det "låser sig" med barnet och så blir föräldern arg på barnet. Inte rättvist alls tycker jag. Kram på er.

    SvaraRadera
  4. Åh jag känner igen det där. Kanske inte just med barn men oviljan att möta människor där de befinner sig utan istället stressa dem åt det håll jag vill att de ska befinna sig. Det är som att slå huvet i väggen. Helt befängt.

    SvaraRadera
  5. Så sant, det kostar så lite att bara sätta sig ner vid sidan av och vänta in, låta den andre komma i kapp.
    Något jag tillämpar i mitt jobb också, det går inte att forcera krishanteringsprocessen...

    /Helle

    SvaraRadera
  6. Så väldigt kloka ord - jag håller helt med!

    SvaraRadera
  7. Å, det är ju precis så det är!

    SvaraRadera
  8. Du är typ den klokaste jag känner!
    Tack, och kram!

    SvaraRadera
  9. Jag önskar att jag vore lite lugnare och tänkte klokare. Får jobba på det. Jättekram från Helena

    SvaraRadera
  10. Det kallar jag att vara närvarande! Säker på att det är det allra bästa sättet att mötas på och bekräfta men som du säger så lätt att bara stressa på. Jag vill tänka lite mer på det, viktigt, viktigt...

    SvaraRadera
  11. Det där är ju skitbra! Jag har liksom inte tänkt den tanken utan bara försökt avleda (eller raskt tvinga i Sixten i overallen eller vad det nu är som inte går som JAG tycker att det ska). Det ska jag ta med mig till nästa trotsomgång. Tack!

    SvaraRadera
  12. Kan man prenumerera på dagens kloka tips och tankar ifrån dig? Tack för detta. KRAM

    SvaraRadera
  13. Sara - tiden räcker inte alltid till och visst kommer stressen även hos mig. Men jag vet att den bara blir värre om jag bromsar Signe. Men nog fan är det svårt ibland.

    Fru A - det är svårt, men det går.

    Isse - härligt att höra. Och jag håller med. Det är ett vinnande koncept, helt klart

    Sakomsolen - jag känner igen det där också, inte bara med barn utan med människor överhuvudtaget. Det är så lätt att hamna i det där, men jag försöker tänka på ett annat sätt

    Helle - krishanteringsprocess går ju verkligen inte att forcera så jag förstår verkligen att du använder dig av detta i ditt jobb

    Susanne - :)

    Minna - ja, jag tycker det och ibland är det bra att påminna sig om det

    Fröken blund - :) Klok är jag, ibland, men jag vet att du är minst lika klok vännen. Kram till dig, vi ses snart

    helena - vi har alla våra saker att jobba med. Vi får hjälpas åt

    Cinks - ja, det är närvaro. Svårt och lätt på en och samma gång

    anna- superbra tips inför trotsperioder och i livet i stort och smått, tycker jag. Lycka till!

    Borgarbrackan - vi kan byta kloka tips och tankar tycker jag, vi mammor, vi har alla våra bra idéer. Kram

    SvaraRadera
  14. Supersant. Och bra att du påminner.
    Jag tänker exakt likadant, för som du säger - det blir så mycket enklare, mysigare och bättre då. Gensvaret från barnet kommer liksom omedelbart.

    Sen är det klart, man är inte mer än människa. Ibland är man trött, ledsen eller vad det kan vara och då är det svårt. Men det är ju också en del av livet som barnen behöver få se.

    Många kramar!

    SvaraRadera
  15. Vad fint! Så ska jag försöka tänka, både när det gäller Lillan och andra personer i mitt liv.

    Än en gång har du planterat tänkvärda ord i mig. Snart kanske vi kan ses IRL igen, så får du göra det ännu mer!

    Stor kram!

    SvaraRadera
  16. Intressersmurfen - det är du också vännen! Kram tillbaka

    Jenny - viktig tanke, barnen behöver defintivt se alla känslor och båda sidor, för så är ju livet, precis som du skriver. kram

    C- ja, det vore kul att ses. Jag är nyfiken på lilla F. Och på att höra hur du mår. Kram till dig

    SvaraRadera

Tack för just din tanke, den är viktig!