Det är med blandade känslor jag inser att jag bara har drygt en vecka kvar på min föräldraledighet. Föräldraledigheten som kanske är den sista i mitt liv.
Från och med februari kommer jag att jobba heltid. Två dagar som terapeut. Tre dagar som anställd i ett stort företag. Ett företag som jag jobbat för i snart sju år. Ett företag som tidvis varit mitt allt men som nu bara är ett jobb. Ett företag där jag blivit sedd och fått fina tjänster och förmåner men också ett företag som behandlat mig riktigt jävla illa. Svart och vitt. Allt och inget. Lite och mycket.
När jag gick tillbaka efter föräldraledigheten med Signe valde jag bort allt ansvar. Jag fick förfrågningar om en bättre tjänst men tackade nej. Jag ville bara jobba och sedan gå hem. Inget mer. Och det är den tjänsten jag går tillbaka till.
Det blir bra. Det blir ett jobb och inget mer. Mitt fokus ligger istället på min familj, mig själv och mitt företag. I den ordningen. Jag kommer att göra ett bra jobb på det där stora företaget, det gör jag alltid. Men jag vet var min själ finns.
Jaaa, skönt för dig och stort lycka till nu när det närmar sig! Och njut av den lilla sista snutten, förstås. Kramar!
SvaraRaderaSkön prioritering!
SvaraRaderaSå ser jag mitt jobb numera också. Jag går dit och sen går jag därifrån. Så får det vara tills livet vänder åt något annat håll.
Lycka till inför jobbstarten.
SvaraRaderaDet är omställning.
Men vad härligt att du har möjligheten att också arbeta som terapeut. Låter som en bra uppdelning. Kram från mej.
Jag är på väg dit där du är. Jag vill gå ner i tid på jobbet för att ägna mig åt det jag brinner för. Jag följer dig med spänning!
SvaraRaderaKlok kvinna du är :0)
SvaraRaderaVilken perfekt fördelning, och dessutom att prioritera familjen...klokt tänkt. För de där åren, med barn som behöver närvaro, går så fort. Att missa det tåget vill man inte:)
SvaraRaderaBra ändå att du vet vad som är viktigt å hur du ska prioritera:)
SvaraRaderaLycka till! Med allt:)
Men hur länge orkar man gå till ett jobb som man bara ser som ett jobb? På jobbet tillbringar man en massa tid. Till jobbet skall man helst gå med lätta steg. På jobbet ska man utvecklas och gå framåt, istället för bakåt eller istället för att stå still. Jag förstår vad du menar, det gör jag absolut. Jag uppfattar det du skriver som lite sorgligt. Nu har du ett eget företag som du också sysslar med. Det kanske gör det hållbart. Själv känner jag att jag måste brinna för det jag gör. Jag är rädd för att stanna i min utveckling. Det är ju fortfarande långt till pension.
SvaraRaderaSköt om dig
k- det närmar sig onekligen med stormsteg och just ikväll, så här en vecka innan det smäller känns det lagom inspirerande. Jag vill ju vara hemma med min familj!
SvaraRaderaNina - och när du minst anar det så gör det det - vänder åt ett annat håll. Livet.
jen - ja, jag minns hur det var när jag gick tillbaka till jobbet efter föräldraledigheten med Signe. Det blev en chock. Men det blev också på ett helt annat sätt att jobba än vad det hade varit innan, inte lika allvarligt på något sätt. Och det känns fantastiskt att kunna jobba två dagar som terapeut.
Annika - och jag följer dig med spänning!
Everyday matters - jag använder Stefan Einhorns ord när jag hör det där om att vara klok ”Ibland glimmar det till och ibland är jag riktigt dum i huvudet”. Jag älskar det uttrycket. Och precis så känner jag mig.
Peace in mind - nej, jag vill inte missa tåget så den här prioriteringen känns klokt just nu. Sen får vi se. Tack för kommentar!
Toril - tack!
Mammaxtre - det här är en tillfällig lösning. Jag använder min smidiga vilja - den som säger att jag inte alls älskar min fasta anställning men som ser att den ger mig en fast inkomst som gör att jag kan ägna två-tre dagar i veckan åt det jag verkligen brinner för. Sen får vi se. Sen tror jag att vi alla är olika, vissa behöver brinna för sitt jobb, andra jobbar med något ganska trist och ägnar sedan fritiden åt det som de brinner för. Det gäller att hitta det som är rätt för sig själv. Tack för kommentar!
Bra prioritering!
SvaraRaderaFinns ju risk så klart, att du själv borde få lite högre prio än som nummer två. Men det där löser du så bra!
Det blir verkligen ett nytt liv när du börjar jobba igen. Fasen vad häftigt att du har ditt egna företag nu! Ska bli intressant att höra om du klarar av att se på jobbet som "bara ett jobb". Jag tror att jag skulle ha svårt att göra det.
kram!
C - jag ser nog det egentligen som att jag och familjen kommer på samma plats. Eller så. Eller rättare sagt, jag kommer att ha en del "egentid" de dagar jag jobbar som terapeut, åtminstone i början då jag ännu inte har tillräckligt många klienter för att fylla upp två hela dagar. Då finns tid att yoga, meditera och uträtta ärenden.
SvaraRaderaOch det där med att bara se det som ett jobb det har jag redan övergett, jag lever min dröm nu, det blir mer en livsstil.
Kram