Jag tänker att de är fina de där små trollungarna jag har. Med sina blonda hår och blå ögon. Med sin bestämdhet och integritet, med sitt sätt att tydligt visa vad de vill och inte vill, både när de är hemma och när de är borta. Att det kommer att hjälpa dem mycket i livet. Det, tillsammans med den fina omtanke och kärlek, nyfikenhet, öppenhet och glädje som de också har.
Jag tänker att jag vill att de ska ha kvar allt det där. Att det ödmjuka och tuffa ska följa dem genom livet. Hjälpa dem. Skydda dem.
Men jag tänker också att det är en tuff värld vi lever i. Det finns en stor sorg i det som hände vår älva för några veckor sedan. Det gör ont i mig att se henne försöka klara sin vardag trots panikattacker och nätter med mardrömmar. Och jag tänker - tänk om det där händer mina små.
Det finns mycket tänk om och tänk när i mitt liv just nu. Ibland har jag svårt att relatera till det. Men jag vet också att jag har ett fint förhållningssätt till livet. Jag tror gott om människan, men jag är inte blåögd. Inte längre.
Jag tror också gott om människan..generellt. Men jag är inte heller blåögd..tänker på dig, kram
SvaraRaderaJag läste inlägget om vad som hade hänt. Det finns en grymhet i världen som är så svår att förstå. Och det föder bara ledsenhet, skörhet, ångest... och det gör att jag vill kämpa för en finare värld. Är det möjligt att skapa en helt vacker värld där alla går säkra? Finns det ens en möjlighet? Jag hoppas det. Glad är jag att älvan verkar ha fina människor omkring sig. Hoppas att det finns hjälp och stöd.
SvaraRaderaKram i tisdagsnatten!
Toril - för mig är det ett måste, en nödvändighet, ett kärleksfullt förhållningssätt till livet - att tro gott om människan. Och att verkligen kämpa med att behålla det förhållningssättet. För jag tvivlar. Många gånger.
SvaraRaderaEmilia - att kämpa för en finare värld är fantastiskt. Ju fler som gör det desto bättre blir det. Tack för din tanke och kommentar