söndag, februari 20, 2011

Magiskt möte

Jag hade brevvänner när jag var yngre. Ganska många. Eller ja, väldigt många. Jag skrev mycket redan då. Mycket och långt.
Brevvännerna kom och gick. Men så fanns det de som stannade lite extra. Som letade sig in bakom mitt ganska trasiga tonårshjärta och liksom hittade det där extra, det som behövdes för att skapa den där alldeles magiska känslan som infann sig varje gång ett handskrivet brev väntade på hallmattan. En av få som kom riktigt, riktigt hära var L. Jag har fortfarande kvar alla hennes brev. De ligger i en låda i källaren, och tavlan som hennes mamma målade till mig när jag fyllde 25 har fortfarande en hedersplats på tavellisten i köket.
Vi skrev intensivt till varandra i femton år. Eller var det längre än så, jag minns inte. På ett sätt har hon alltid funnits i mitt liv. På ett annat sätt inte, för vi har aldrig träffats.
Inte förrän nu.
För idag var hon en av deltagarna på min kurs i medveten andning.

När jag flyttade till Stockholm för snart tretton år sedan pratade vi om att ses, men ingen av oss vågade riktigt ta första steget, rädda för att förlora den magiska brevrelation som vi hade.
Sedan hände något som gjorde att brevrelationen inte riktigt blev densamma ändå och under några år hade vi ingen kontakt alls.
Men så hittade hon mig via Facebook för något år sedan och vi blev återigen en del av varandas liv.

Och idag sågs vi.

Att ha en sådan vän bland deltagarna på kursen var något alldeles extra. Men nervositeten som jag hade innan mötet byttes snabbt ut mot glädje och en självklarhet. För vi känner ju liksom varandra. Och jag tror att vi ses snart igen. För vi gillade varandra. Såklart.

6 kommentarer:

  1. gud så underbart att få träffass efter så lång tid och va härligt att ha en person i sitt liv sså länge utan att faktiskt träffa varandra. Brevvänner är underskattat och själv har jag en sen snart fem år tillbaka men letar ständigt flera. Det är nått speciellt med handskrivna brev. Kram

    SvaraRadera
  2. Fantastiskt!
    Jag har sörjt och saknat en del av mina brevvänner och grämt mig åt att vi inte riktigt orkade förbi de där jobbiga och fyllda åren. En av mina närmaste brevvänner har jag faktiskt både besökt och haft på besök, men nu är det länge sedan vi sågs. Kanske att jag ska försöka göra ett försök till, nu när du gav mig idén?
    Och är inte egentligen bloggvännerna de nya brevvännerna på något sätt?
    Ha en fin ny vecka och kram!

    SvaraRadera
  3. Nej vad härligt!
    Vilken värdefull kontakt.

    SvaraRadera
  4. Ensamma mamman - jag hade många brevvänner i många år. Det är framförallt två av dem som kommit att stanna kvar. En av dem träffade jag för många år sedan och vi är goda vänner idag. Och nu har jag träffat L också - otroligt häftigt!

    K - ja, men så är det ju,såklart, vilken härlig tanke, jag har faktiskt inte reflekterat över det på det sättet, men det är klart att bloggvännerna är den nya tidens brevvänner. Och du är en kär sån. Härligt!
    Jag har fått mitt ikonarmband nu, by the way, superfint!

    Nina - ja, en otroligt värdefull kontakt. Och tänk att vi har träffats nu också, jätteroligt!

    SvaraRadera
  5. Jag mötte en vän (jag väljer att kalla henne så nu) via våra bloggar. Vi började läsa varandras blogg och sedan har vi träffats i verkliga livet. Det var verkligen kul och vi håller kontakten på båda ställen, vilket är härligt. gårdagens brevskrivande har bytts till dagens bloggande, kanske.

    SvaraRadera
  6. Helen - ja, jag tror verkligen att det är så,att gårdagens brevvänner bytts mot dagens bloggvänner.
    Jag har träffat flera av mina vänner via bloggen. Och de har blivit just vänner. DET är häftigt!

    SvaraRadera

Tack för just din tanke, den är viktig!