onsdag, februari 23, 2011

Tid för varandra (veckans fråga)

Vi skulle ha gått på en fest i helgen, jag och mannen. En sådan där fest som vi sällan går på, med klädkod och bordsplacering och dans.
Vi var egentligen alldeles för trötta för att känna den där riktigt äkta entusiasmen, men vi såg ändå fram emot att gå, om inte annat så för att göra något bara han och jag, utan barnen.

Vi kom aldrig iväg.

Siri blev febrig och de tilltänkta barnvakterna kunde därför inte komma (då ingen av dem får utsättas för onödiga risker just nu).

Den inställda festen och det faktum att mannen och jag återigen inte kom iväg bara han och jag fick mig att fundera över det här med att dejta varandra som jag skrivit om tidigare.
För vi gör ju liksom inte det. Livet kommer alltid emellan. Och ja, det är ju så det ser ut och det gäller att hitta glädjen och romantiken i vardagen, men ibland behöver man ju ändå få komma bort.

Så därför är veckans enkätfråga - hur mycket tid tillbringar du och din man/sambo/partner tillsammans, bara ni, utan barn? Jag tar tacksamt emot kommentarer och tankar efter hur ni röstar.

(I förra veckans undersökning om sömn och antal uppvaknanden per natt inser jag att jag, med över fem uppvaknanden ligger i minoritet. Det gör mig glad, för er skull, att ni förhoppningsvis sover bättre. Och nästan hundra personer svarade - härligt, tack!)

27 kommentarer:

  1. Vi är superdåliga på att skaffa barnvakt, men nu har min syster flyttat hit i närheten, så jag hoppas det kan bli bättre. Men också så VILL vi inte vara borta från barnen för mycket, det är ändå så mycket jobb i veckorna.

    SvaraRadera
  2. Vi har väl haft barnvakt åt vår tvååring kanske typ fyra gånger totalt i syfte att göra något tillsammans, vi var på ett bröllop och sen de övriga gångerna ute och ätit mm. Väldigt mysigt. Nu har vi dock bebis igen så då lär det ju dröja och knappt bli i år.

    Kanske blir mer när barnen är större och ber om att få tex sova över hos mormor eller så, nu begränsar vi barnvaktsbehovet rätt hårt.

    SvaraRadera
  3. Vi har under två år haft barnvakt fyra gånger. Två av dessa har varit lite kortare stunder på ca en timme och de andra två på lite längre. Jag önskar verkligen att vi fick lite mer tid tillsammans jag och mannen. Bara att få sitta ner och äta tillsammans, eller gå på en bio. Få en sovmorgon tillsammans eller någon som kan rycka in vid sjukdom. Tyvärr har vi ingen i närheten som kan ställa upp. Funderar på om man kan få tag på en extramormor, men det är ju mycket som ska klaffa.

    SvaraRadera
  4. Vi har tid tillsammans varje kväll när barnen somnat. Ca 3 timmar varje kväll. Vi kollar tv, pratar, sitter vid datorn osv.

    Barnvakt för att göra något tillsammans, som exempelvis biobesök och restaurangbesök sker sällan. En gång i kvartalet, kanske.

    Däremot skaffar vi barnvakt oftare för att få "sova ut" och renovera. Detta sker ca en gång varannan månad.

    Vi har i princip bara min mamma som barnvakt (om vi inte ska börja "belasta" vänner - och det gör vi helst inte). Så vi försöker att "spara" henne tills vi verkligen behöver. Men att få sova ut är guld. Vi får sova hela nätterna, men Egil är morgonpigg och vaknar alltid mellan 05-06. Det tär. Därför belastar vi min mamma ibland, helt enkelt för att få sova.

    SvaraRadera
  5. Tips: läste en artikel i lokaltidningen om en familj som annonserat efter extramormor. De hade sina föräldrar långt borta, och mormodern hade sina barnbarn långt borta. Match made in heaven!

    SvaraRadera
  6. Jenny ovan fortsätter: Vi har barnvakt ett par gånger i månaden, några timmar för romantiska promenade på stormarknaden, följt av en fika. Ett par gånger per år är vi borta några nätter tillsammans.

    SvaraRadera
  7. Insåg just att vi har haft barnvakt en gång över natten och en eftermiddag sen första barnet kom för lite drygt tre år sedan! Vi skulle verkligen behöva mer egentid/tillsammanstid. Vi är dessutom sjukt trötta eftersom vi vaknar fyra-fem ggr per natt. Just nu har dottern på nio månader dessutom kommit på att man kan vara vaken några timmar på natten. Sjukt trött ät bara förnamnet.

    SvaraRadera
  8. Hej! Inget av alternativen här, därför att min man och jag inte kommer iväg på middag/fika på tu man hand mer än max 5-6 gånger på ett år. Men det känns OK. Dels är vi precis som du skriver redan trötta som det är. Dels så märker vi ändå att det blir allt lättare ju större barnen blir. Vi har inga släktingar som kan sitta barnvakt, så det blir en ganska dyr affär när vi väl ger oss iväg. Övernattning? Vi försökte med separata hotellrum i somras - det gick ju bra tills barnen ringde oss per telefon vid sämsta tänkbara tidpunkt... Better luck next time ;-)

    SvaraRadera
  9. Du vet ju...vi försöker verkligen.
    Och det blir ju givetvis svårare nu, när bästa bästa barnvakten inte orkar längre. Men det får öppna andra dörrar tänker jag. För jag är övertygad, totally, på att det är därför vi har det så bra. därför jag fortfarande känner dunkdunk i bröstet när jag ser på min man (jo ibland är det av ilska oxå;)) För vi tar oss tid. Det gör vi faktiskt. Tre till fem löweweekends per år. inget flott, ingen extravagans...förutom det faktum att vi är ensamna då, vilket är rätt flott, om du frågar mig ;)
    Kram till dig!!!

    SvaraRadera
  10. Vi har ju sån grym tur med barnvakter att vi har barnvakt nästan varje vecka. Men dom barnvaktsstunderna går till att matcha ihop våra scheman med kvällsjobb och sånt, inte för egna aktiviteter för mig och mannen. Så, kanske är det någon gång i månaden vi gör något på tu man hand. Ibland mer sällan, ibland aningen oftare. Alltifrån att åka 3 timmar till Sickla och handla till en middag på stan. Oftast är vi stressade och känner oss tidspressade för att hinna hem till barnvakterna. Då och då får vi en övernattningsbarnvakt, även då är det ofta när vi inte är hemma båda två, men det händer att vi får sova själva tillsammans och det är ju lyx. I höstas reste vi ju till Paris och i vår blir det NY, det är sanslös lyx och väldigt välbehövligt. Jag tackar högre makter ofta för att vi har sån tur med nätverk, jag är inte säker på att vi hade varit gifta idag om vi inte fick tid tillsammans då och då... kram!

    SvaraRadera
  11. Nu är våra barn vuxna men när de var små och mannens mamma bodde 10 mil bort, mina föräldrar döda, så tog vi saken i egna händer. Vi annonserade efter barnvakt, bland annat på universitetet och fick napp. Världens bästa tjej som pluggade psykologi och som behövde lite extra pengar varje vecka. Hon hade dessutom varit au pair i Frankrike. Men det viktigaste var förstås att våra barn tyckte om henne direkt de träffade henne. Jag önskar dig lycka till med att hitta någon som kan ge er kvalitetstid tillsammans. Man behöver det! Kram

    SvaraRadera
  12. Frida - jag håller absolut med, vi vill inte heller vara borta för mycket från barnen,det är ju ändå så lite tid (generellt sätt)som vi tillbringar tillsammans med barnen, båda två. Men det är svårt, samtidigt behöver man ju vara man och hustru också. Vad härligt med syrran i närheten, önskar att jag också hade det. Mina syrror är fantastiska och ställer verkligen upp på både mig och mina barn, m-e-n de bor lite för långt bort för att det ska kunna funka på vår vardag.

    Alexandra - med riktigt små barn är det svårt, och särskilt när man har flera. Jag upplevde att jag ohc mannen var bättre på att komma iväg och äta middag tillsammans när vi bara hade Signe. Det är ju liksom enklare att fixa barnvakt åt ett barn.

    Lizzi - det är tufft när man inte har vänner och bekanta i närheten som kan ställa upp. Vi upplever samma sak, och särskilt sedan mina svärföräldrar blivit äldre och mer sjuka. Förut hjälpte de oss en hel del men nu ser det inte alls ut på samma sätt.

    Minna - härligt att ni unnar er att göra saker tillsammans både i veckorna och genom att lämna bort barnen/få sova ut.
    Jag önskar att vi också kunde ha tre timmar tillsammans när barnen somnat, men vi har ungefär en timme tillsammans. Och den timmen går ofta "bort" i förberedesler inför morgondagen. För att vi ska få ihop våra scheman går jag upp klockan fem varje morgon och lägger mig därför mellan 21-21:30. Båda barnen har somnat ungefär vid åtta.

    Jenny - vi har också funderat på att annonsera, men jag vet inte, jag är lite skeptisk och rädd (?), det skulle kännas bättre om det var någon som vi kände, åtminstone lite grann, eller hade fått tips om. Men jag tror absolut att det går att lösa på det där sättet. Ett bra tips!
    Och vilken härlig balans ni verkar ha mellan vardag och att få vara tillsammas, bara ni!

    Tove -ja, jag känner igen det där. Och när man är trött finns inte så mycket ork för att ta tag i att göra något tillsammans, då är man glad bara man får sova. Vi är i samma situation nu, iom Siris nattliga hosta. Kram till dig, hoppas ni får sova snart!

    Judie - ja, det blir ju såklart lättare när barnen är större, men för mig funkar det inte att tänka så eftersom jag försöker leva så mycket i nuet som möjligt. Om vi längtar efter varandra nu, hur ska det då bli om några år tänker jag.
    Men med trötthet och en massa annat praktiskt tänkande kombinerat med få barnvakter, ja då är det nog riktigt bra att ni kommer iväg 5-6 ggr per år. De gör inte vi, dessvärre.

    Fröken blund - du är faktiskt en förebild för mig, för ni tar verkligen tag i det där med att se varandra!
    KRAM

    Sandra - jag är avis på era resor, jag tror att det är de som skänker lite extra krydda och lyx till vardagen. Sen är det ju såklart vardagen som ska funka annars funkar ju ingenting, men det är skönt att höra att ni får hjälp så att ni kan pussla ihop era jobb med att ta hand om A. Kram till dig

    Annika - ja, det låter härligt även om en kväll i veckan inte skulle vara genomförbart här då mannen reser en del i sitt nya jobb och att jag jobbar kväll. Om vi dessutom skulle vara borta en extra kväll, tillsammans, så skulle det inte bli så mycket tid med barnen. Och det vill vi ju inte heller. Men en gång var tredje/fjärde vecka skulle vara ultimat.
    Men jag säger som jag sa här ovan att jag är lite rädd för att sätta ut en annons sådär, jag vill nog att jag ska känna eller i alla fall känna till personen som ska vara med mina barn. Tack för din tanke. Kram

    SvaraRadera
  13. Vi är nästan aldrig borta bara vi. Men kvällarna är vår tid tillsammans. Då myser vi i soffan, kollar på film, pratar bort kvällen, dricker te eller nåt annat. Stillsamt visst. Men just nu räcker det. När vår son är äldre (han är 10 månader nu) ska vi börja ha mer barnvakt. Innan vår son kom och vår dotter var tre år åkte vi iväg ibland. Hotellövernattning med lång frukost och bio tex. Lyx och välbehövligt. Men vi är inga partymänniskor så kvällarna är vår tid tillsammans nu.

    SvaraRadera
  14. Frida - att ha kvällarna tillsammans låter ljuvligt! Och stillsamt är väl det allra bästa för att komma riktigt nära varandra, tänker jag. Och det är ju i vardagen vi ska hitta närheten. Tack för din tanke!

    SvaraRadera
  15. Jag hann ju inte vara med i enkäten, men känner jag måste dela med mig av mina tankar. Med fyra barn är det inte lätt, men jag och min man har alltid prioriterat att vi får plats. En liten mysstund tillsammans varje dag, en dejt bara vi lite då och då. En helg bara vi då vi åker iväg. Ibland går vi på puben, ibland tränar vi tillsammans, paddlar kanot eller åker iväg på något spännade äventyr. Som Marathon tillsammans, min man springer och jag shoppar - sen äter vi något gott tillsammans på kvällen! Superviktigt vad vi än gör, för vi måste höra våra hjärtan slå gemensamma slag för att ha energi till vår glada familj!

    SvaraRadera
  16. Fina Maria. Så svårt det är att hitta tid för varandra i ett förhållande när allt snurrar fort. Livet är just nu så, tänker jag. Jag och min älskling hittar små stunder, liksom små kodade tillfällen av känslan av att vara tillsammans. Höra ihop. Och det räcker oftast. Men visst längtar jag efter mer tid tillsammans. Längtar efter diskussioner där man får prata till punkt eller där man inte somnar i soffan efter ett glas vin. Bara tid de luxe tillsammans. Det kommer, tänker jag. Det kommer. Snart.
    Kram!
    p.s. vi nyttjar barnvakt en kväll kanske varannan, var tredje månad.

    SvaraRadera
  17. HElle - jorå, du hinner fortfarande vara med (om du vill), enkäten är öppen ytterligare några dagar.
    Men tack för din tanke. Och shit vilken förebild ni är, med fyra barn och ändå så duktiga på att se varandra. Härligt!

    Sanna - Jag kan ofta känna att livet inte snurrar så fort, att vi faktiskt hinner med, men att det alltid är något annat som kommer f-ö-r-e oss. Det handlar om prioritering såklart och det är ju inte omöjligt att få till en mysstund varje dag, egentligen, bara...ja, jag vet inte. Kram, tack för din tanke

    SvaraRadera
  18. Jag svarade 1-5 gånger Per år. För det är så ofta maken och jag är ensamma över natten. Min mamma är den som vaktar Lillan då. En gång passade farfar ett par timmar på dagen och vi var på bio. Annars är vi tillsammans nästan varje kväll när Lillan somnat. Då hänger vi i TV-soffan och är trötta. Kram från C

    SvaraRadera
  19. C - ja, det där med att hänga i tevesoffan och vara trötta känner jag igen, åtminstone på helgerna. I veckorna blir det inte ens det, för jag lägger mig så jäkla tidigt (eftersom jag går upp så jäkla tidigt).
    Skönt att din mamma kan passa Lillan.
    Kram tillbaka

    SvaraRadera
  20. Oj jag har inte varit här på länge, vad bra du skriver..Jag och mannen jobbar på samma ställe så vi ses ju på fikarasten, men det är inte direkt romantiskt..Annars är det bara barntid just nu. Funderar på att fixa en överrasknings spa helg i födelsedagspresent till mannen som fyller i april. Kram Ulrika

    SvaraRadera
  21. Ulrika - tack! Och tack för att du delar med dig. Jag och min man jobbade oxå på samma ställe under några år. Det var dock innan vi hade barn, men jag minns att det var ganska lyxigt att kunnan ta en kaffe tillsammans. Och tänk att bara kunna se varandra i snygga jobbkläder (istället för sunk-kläderna som man går i hemma, åtminstone jag) En överraskningshelg för din man låter väl alldeles strålande, go for it!

    SvaraRadera
  22. Jag håller med dig om att tröskeln liksom är högre att be om barnvakt med två barn. När vi bara hade storebror hade vi ett par helger på egen hand, en hotellhelg på annan ort och ett bröllop bland annat, och ett par mysiga kvällar på tu man hand med middag på restaurang. Nu sen lillasyster föddes för 10 månader sen har vi bara haft barnvakt för båda en gång, några timmar en söndag kväll för att gå på bio. Och så hade mamma och pappa hand om båda några timmar när vi var hos dem sist så jag kunde åka lite längdskidor och ta en sväng på stan. Men det är så svårt att be om hjälp nu tycker. Vi har många barnvakter att tillgå i form av min svärfamilj (båda svärföräldrarna är omgifta så det är två par + en svägerska) och vi vet att de gärna passar barnen men ändå tar det emot att be om hjälp. Det är okej om det bara är ett av barnen och kanske några timmar men att be om en hel helg eller en övernattning känns mycket svårare. Men vi har lovat varandra att vi ska bli bättre på att be om hjälp, för vi behöver få lite tid för varandra utanför hemmet.

    Precis som många andra har skrivit så ser jag också kvällarna som egentid med mannen. Vi har prioriterat bort många av våra egna kvällsaktiviteter nu när barnen är små så när vardagsbestyren är klara och barnen somnat runt 19 har vi tre timmar tillsammans att prata, se en film, dricka te eller bara sitta i varsitt soffhörn och läsa eller med varsin dator. Huvudsaken är att vi är tillsammans. Till våren vill vi båda komma ut lite mer i skogen för att gå/springa och då blir det nog lite mindre tid tillsammans i soffan men det är välbehövligt för våra vintertrötta kroppar!

    SvaraRadera
  23. min man och jag har ju fördelen att vi bara har barn varannan vecka, eftersom han har två söner sedan tidigare som bor hos oss på halvtid. så vi har en hel del tid för varandra. men i maj kommer vårt gemensamma barn så då blir det ju lite annorlunda :)

    SvaraRadera
  24. All is pretty - ja, det är svårare med två barn. Och svårare att be om hjälp också på något vis. Men vad härligt att du ohc mannen har så många vuxentimmar tillsammans på kvällarna (även om de kanske byts ut mot lite löppass när det blir varmare och ljusare) och vad skönt med så många barnvakter att tillgå.
    Har du funderat över varför du/ni inte ber om hjälp när ni har så många som kan ställa upp? Tack rara för dina tankar!

    SvaraRadera
  25. Killmamman - men åh vad härligt med ett gemensamt barn. Grattis! Och lycka till!

    SvaraRadera
  26. Hejsan!!Jag vill bara dela med mig av mina tankar..Vi har 4 barn delat på 3 familjer varav en bor bor kvar hemma, det har alltid varit ett pyssel att få i hop egentid men vi har alltid prioiterat att äta tillsammans, och prata om livets frågor vid stunder när tillfälle ges, ofta när vi sätter oss ner och tar en kopp kaffe. Vi har alltid valt hemmets lugna vrå om vi har haft tid över.Minst en gång om året har vi åkt i väg själva på hotell och bara ägnat tid åt kärleken..

    SvaraRadera
  27. En vacker vardag - hej och tack för dina tankar. Jag blir alltid lika glad när mina läsare lämnar avtryck :)
    Att äta tillsammans tror jag väldigt mycket på och så är jag också uppväxt. Att samla familjen vid middagsbordet och bara umgås.
    Härligt att ni kommer iväg på hotell också.

    SvaraRadera

Tack för just din tanke, den är viktig!