söndag, mars 27, 2011

De hundra andetagen

De hade svårt att somna ikväll. De små. Och jag förstår dem. Det blir liksom lite upp och ner när vi ändrar klockan bara sådär.

Istället för att bli irriterad eller småstressad över att jag inte alls hann med att packa upp och göra i ordning efter helgen (som vi tillbringat hos min ena syster, femton mil söderut) så valde jag att bara vara i kaoset.

Till sist insåg jag att det inte skulle spela någon roll hur många sagor jag läste eller hur många sånger jag sjöng. Så då rullade jag helt sonika ut min yogamatta. Det är något jag ofta gör vid sådana tillfällen. Och alltid har gjort, sen Signe var en liten bebis. Och det är som att lugnet infinner sig redan vid utrullningen av mattan. Sedan sätter jag mig på den. Tyst och stilla. Och börjar andas. Och de vet att de ska vara tysta då, mina små, när den där speciella yogaandningen sprider sig.

Den stora var tyst med en gång. Den lilla började göra solhälsningar i sängen, men efter några uppsträckta armar och rumpan i vädret så gav sig även hon. Och kom till ro.

Hundra andetag andades jag. Lugnt och stilla och fokuserat.
Hundra andetag hade jag bestämt att det skulle bli. Sedan skulle de sova.
Hundra andetag kom och gick.
Och sedan - ja,då sov de små.

*här skrev jag om andetagen den allra första gången

15 kommentarer:

  1. Ljuvliga, härliga.
    Jag börjar nästan gråta här :)

    SvaraRadera
  2. Wow, låter helt underbart!

    SvaraRadera
  3. Jag hade samma problem igår kväll. En liten som inte ville komma till ro.. Men sen satte jag mig & lyssnade på min abraham meditation med slutna ögon & då somnade min lilla tjej..

    SvaraRadera
  4. Ååå ja det låter helt fantastiskt! Så mysigt! Jag har gjort på andra hållet - när Lova vaknar är hon jätte grinig och behöver ganska lång tid på sig att "vakna". Då rullar jag ut mattan brevid hennes spjälsäng och så ligger hon och vaknar upp i sin egen takt till min andning och mina rörelser. Sååå mysigt! (fast sen när dagistiden börjar blir det ju lite begränsat till helgerna antar jag...)

    SvaraRadera
  5. Härligt! jag har börjat yoga fast min son är med. Han leker bredvid och frågar ibland vad jag gör nu. Han är nyfiken och jag har berättat vad vissa ställningar heter. Kram

    SvaraRadera
  6. Hej hej!
    Vad underbart att de somnar av din andning.

    Kramar*
    /V

    SvaraRadera
  7. Haha, det är jäkligt häftigt! Jag brukar tänka på dig ibland på dig ibland när barnen har svårt att komma till ro. Dina 100 andetag. Så jag försöker bara vara, andas, slappna av. Och ja, det funkar nästan alltid:)

    SvaraRadera
  8. Låter magiskt. Och ujaij-andningen är verkligen så meditativ. Underbart. Fick gåshud av din berättelse. Ha en bra dag!

    SvaraRadera
  9. Wow. Det lät nästan som en egen saga. Vilket imponerande lugn du ofta visar prov på...Så vackert skrivet också. Härligt med inspiration. Kram

    SvaraRadera
  10. Jag brukar också ha 100 som mål! Fast jag har inte provat att andas ujjayi med barnen. Det ska jag göra nästa gång. Fast då ska jag andas 108 gånger....the auspicious number!

    Smärtan du känner i nedre delen av ryggen är inte fogarna du känner av? Hade du foglossning?

    SvaraRadera
  11. Nina - andningen är magisk, inte sant

    Annika - ja, det ÄR underbart!

    Ulrika - energierna flödar även i mediationen. Härligt!

    Therese- waw, vilket fantastiskt sätt att möta dagen på, för både dig och din dotter.

    Ensamma mamman - vad roligt att höra att du har börjat yoga!

    Viralila - ja, andningen är magisk!

    Anna ser dej - vad häftigt att du tänker på mig och att mina små knep även har fortplantat sig. De gånger det inte fungerar för migä r de gånger då jag har en viss frustration i kroppen, när någon del i mig inte riktigt tror på att det kommer att funka. Annars funkar det alltid.

    Sanna - ja, ujjaiy-andningen är bra till mycket. Verkligen

    Borgarbrackan - ja, jag är förvånansvärt lugn med mina barn. Men långt ifrån alltid.

    mammahealth - aha, det är klart, jag måste också testa 108 andetag nästa gång.
    Och nej, det är inte fogarna. Jag hade inte foglossning under graviditeterna. Jag har en höft som är sned och ett ben som är kortare än det andra. Det blir någon slags missmatch där.

    Tack för alla fina tankar och kommentarer!

    SvaraRadera
  12. Maria, vill bara säga att du är min stora förebild! Min man börjar nog snart att tröttna på allt jag jag berättar om med dig som referens. Maria, ja du vet min guru, hon har sagt att... eller Vet du vad Maria ibland gör när henns barn inte vill sova... etc etc.

    Efter en riktigt jobbig nattning i torsdags då jag var själv hemma med hyperaktiv son som väckte redan sovande lillasyster med sina volter och glädjeskrik har jag testat att sitta och andas och stryka sonen över håret tills han lugnar sig i två kvällar och det har fungerat helt perfekt! Först bara hopp och spring, sen ett härligt lugn för både honom och mig. Win-win i ordets bästa bemärkelse!

    Tack Maria för att du är så klok och för att du delar med dig!

    SvaraRadera
  13. All is pretty - men åh, nu rodnar jag nästan :)
    Men jag är glad att kunna inspirera, verkligen! Tack för din fina kommentar
    Och visst är det en win-win!
    Tack fina du för att du läser här och också är så klok!

    SvaraRadera
  14. Wow, vilken upplevelse och trygghet du ger dina barn! För att inte tala om livskunskap.

    Jag jobbar i förskolan och använder mig mycket avslappning i olika former (vilket oundvikligen får inslag av min egen yoga) men just den här varianten har jag inte testat. Spännande!

    Hittade hit via Ninas blogg och kommer definitivt att återkomma.

    SvaraRadera
  15. Jenny - välkommen hit,och tack för din kommentar! Härligt att höra att du jobbar med avslappning i förskolan, det behövs verkligen.
    Och - kom gärna tillbaka med dina tankar!

    SvaraRadera

Tack för just din tanke, den är viktig!