Den där rädslan för att bli bedömd

Jag höll min andra YogaBreath-klass idag. Det är ett vanligt yogapass där jag fokuserar lite extra på andning i början av klassen och på vila och stillhet i slutet av klassen.

Idag var en av de andra yogalärarna med som elev. Från början gjorde det mig nervös. Jag hamnade i en känsla av att vara bedömd.
Sedan bestämde jag mig för att den känslan var min egen, och inte hennes.
Jag vet egentligen inte hur jag gör det, det är något som kommer med känslan av att faktiskt, trots allt, vara trygg i mig själv och det jag gör. Att jag gör det på mitt sätt, att det egentligen inte går att jämföra.

Så vi andades, räknade andetag, pratade om medveten andning även utanför yogamattan, yogade för extra energi (som var klassens tema den här veckan) och så mediterade vi en stund innan vi avslutade med en lång savasana.

Och den där andra yogafröken sa sedan att det var en jättefin klass.
Då hamnade den delen i mig som är rädd för att bli bedömd i delen som älskar bekräftelse.
Haha. Det finns en hel del delar i mig, alla med olika behov och önskningar . Är glad för varenda en av dem och vad jag lär mig av dem. Det kanske förresten är kunskapen om alla dessa delar (och vad de behöver) som gör att jag hittar tryggheten i helheten.
Tack och lov och halleluja för det.